Eleonores

Kom gå med mig, vid min sida.
Så ska jag berätta om en flicka.
En flicka så rädd och osäker.
En flicka vars tro på livet har försvunnit.
Det är lika borta som en tår man mister i havet.
Denna flicka var en gång stark. Denna flicka var
en gång glad. Hon skrattade från sitt hjärta och
själ. Denna flickan kände sig trygg. Hon var
lycklig. Hon trodde på livet och såg en ljus framtid.
Hon viste hur man älskade och hon kände sig älskad.
Idag finns denna flickan inte längre.
Hon har mött för mkt mörker för att våga känna
en enda lycklig känsla fullt ut. Det är ngt som
hindrar henne. Rädslan för att bli sårad finns
ständigt hos henne. Kanske därför flickan sårat
många själv? Trots hon vet hur ont det gör.
För hon orkar inte bli sårad själv.
Flickan har ibland stött bort sitt mörker för
det är otroligt tungt att bära. För en stund har hon
känt ljuset men inte orkat hålla kvar vid det för
mörkret är så mkt tyngre att det trycker ner henne.
Flickan har fastnat i ett ständigt mörker och hon kommer
inte längre ihåg vägen tillbaka.

Jag önskar jag hade kraften att hjälpa denna flickan. Bara det att flickan är jag