Eleonores

Snälla ge mig min tro tillbaka. För just nu finns den inte. Varför tar det onda aldrig slut? Varför kan det aldrig få vara bra? Varför Varför Varför? Jag ville ju bara att det skulle få vara bra. Du har ljugti för mig så länge. Vad tänkte du? Tänkte du ens över huvud taget? Betydde Vår relation som vi äntligen skapat ingenting för dig? Betyder JAG ingenting för dig? Hur kunde du svika ännu en gång? Jag älskar dig så mkt men det du har gjort är inte okej. Jag vet inte hur jag ska känna för det. Hur jag ska känna för dig. Jag vet ingenting. Jag sa att till slut så vänjer man sig vid att det aldrig är riktigt bra. Jag fick frågan, Ska man vänja sig vid det? Och jag svarade att till slut har man inget val. För det är ju så. Man kan inte styra över det. Jag var så dum och trodde att jag skulle få må bra nu. Att allt var påväg mot de bättre. Varflr var jag så dum. Under så lång tid vågade jag aldrig hoppas på någonting för jag var rädd att bli besviken. Och nu har jag börjat våga hoppas igen men nej så fel det var av mig. Ska inte hoppas mer. Ingen ide. Spelar ingen roll att jag ordnat upp mitt liv. Spelar ingen roll att jag har den underbaraste pojkvännen och de bästa vännerna. Spelar ingen roll att det börjat ordna sig i skolan. För det är alltid något som kommer upp. Något som trycker ner mig igen. Jag ska helt enkelt inte få vara lycklig. Det är bara så. Varför? Varför just jag? Varför just du? Hur mkt ska en person orka? Jag vet bara att jag orkar snart inte mer. Jag gör verkligen inte det. Så jävla mkt saker jag gått igenom och faktiskt klarat av. Men nu börjar min ork ta slut. Det är väldigt nära nu. Faller mer och mer in i min egna lilla värld där ingen annan existerar. För jag orkar fan snart inte ha kontakt med omvärlden. Förlåt mig. Men jag orkar inte.